Du vaknar och känner att hela din energi är låg. Du funderar en stund över vad det kan bero på, men kommer inte på någonting just nu. När du reser dig upp, så känns hela din kropp stel och tung. Kanske har du huvudvärk och känner dig trött. Du funderar över hur den här dagen ska bli, men tar dig ändå an den så som du brukar. Den här tunga känslan följer med dig hela dagen. Funderingarna fortsätter. Var det samtalet som du hade igår med din kollega som ligger kvar? Kanske känner du här att det börjar pyra av ilska och orättvisa i kroppen. Eller var det konflikten med din tonårsdotter härom dagen som har satt sina spår? Du känner ett sting i hjärtat. Känner dig både ledsen och arg och kanske besviken på samma gång. Nu blev energin ännu tyngre. Jo, det var nog det som hände igår…
Att känna känslor är helt naturligt, både som människa och djur. Det är inget unikt för oss. Alla har ni säkert sett en glad hund, en katt som stryker sig mot benen eller en häst som kommer springandes mot sin ryttare i hagen. Precis som djuren, har vi samma känsloregister. Hundar saknar sina ägare eller sin lekkompis, precis som vi gör. Men det som skiljer djuren mot oss människor, är att de lever mer för stunden. De fastnar inte i ilska, bitterhet, offermentalitet eller frustration. De känner de känslorna en kort stund och släpper sedan taget om känslan. Men det gör inte vi människor. Vi hakar lättare fast vid känslor, särskilt de av tyngre karaktär. Vi har en hjärna som ältar runt och analyserar och det är helt naturligt. Det är så vi fungerar rent biologiskt. Det har vi med oss sedan tidernas begynnelse, där vi behövde analysera våra ageranden och händelser i efterhand för att kunna göra bättre nästa gång. Det hade med vår överlevnad att göra, vare sig det gällde att skaffa mat, försvara oss och vår familj eller att bygga bo. Funderar vi inte över varför det regnar in, så kan vi heller inte laga hålet. Vi måste helt enkelt använda hjärnan. Det sitter i reptilhjärnan, vare sig vi vill eller inte.
Men vi kan dock inte gå omkring och sitta fast i de negativa känslorna. Det tar oerhört mycket kraft av oss och vi kommer inte framåt den vägen. Vi måste komma till en punkt där vi faktiskt släpper taget om det. Ju mer vi jobbar med oss själva själsligen, desto lättare och snabbare, släpper vi taget. När vi utvecklas, så får vi en helt annan förståelse för varför saker sker. Vi kan känna en annan tillit till den högre ordningen och när vi gör det, då har vi inte behov av att älta och analysera så länge. Vi vet varför något har hänt, om inte direkt, så efter en stund.
När du har jobbat med din själsliga utveckling (det är en ständigt pågående process) och läkt dina sår, så kommer du ändå att känna samma känslor. Du kommer att bli arg, du kommer att känna dig orättvist behandlad och känna frustration. Men det kommer inte att sitta lika hårt. Ditt ältande och analyserande går fortare. Du har samma behov av att göra det, reptilhjärnan sitter fortfarande kvar, men i mindre omfattning. Känslorna finns där och är äkta. Om du inte tillåter dina känslor, så kommer du att leva i förnekelse och energin trycks ner. Någonstans måste den här energin ta vägen och den brukar då komma ut i form av mindre önskvärda mönster som exempelvis ätstörningar, ångest, depression, beroenden och medberoenden, utmattningssyndrom och psykosomatiska symtom. Vid förnekelse, så går din energifrekvens ner mer än om du hade släppt ut känslorna. Det är när du tillåter känslorna att finnas, som din energi stiger. Du är då mer sann och ärlig i dig själv och det är alltid energihöjande.
En del människor är rädda för att känna eller tänka något negativt i tron om att man drar till sig mer negativitet genom attraktionslagen. Inget kan vara mer fel. Att blunda för sina känslor kommer att få motsatt effekt. Ju snabbare du tillåter dina känslor att vara där, desto fortare kan du släppa taget om dem. Du kan inte förneka dig själv som människa, och varför skulle du göra det? När du har kommit längre på din själsliga utveckling, så inser du att känslor inte är farligt. Det innebär att vara människa. Och ju mer du jobbar med dig själv och blir medveten om alla sidor av dig, även de du inte vill kännas vid, så kommer dina känslor att vara en stor tillgång för dig. De tunga känslorna sitter inte kvar lika länge och du kan lättare plocka fram den äkta glädjen i dig. Då är det inte någon konstig påtvingad glädje, utan den kommer från ditt allra innersta. Det är den energin som sedan hjälper dig framåt på din väg. Det är den som gör att du läker, även de värsta och mest smärtsamma såren.
Med din utveckling, så kommer även förståelsen och tilliten. Det gör i sin tur att du inte stannar kvar på botten när livet känns utmanande. Du tar dig uppåt till ytan mycket snabbare. Förändringar känns lättare att göra. De skrämmer dig inte lika mycket längre. Och om det ändå känns läskigt, så vet du att det är helt okej. Då får det vara så för en stund. Det handlar om att vara snäll och kärleksfull mot sig själv. Att tillåta sig att vara precis som du är, i alla lägen. Det är det mest kärleksfulla du kan göra mot dig själv. Och med det så stiger din energifrekvens garanterat! Nästa gång du vaknar med en låg energifrekvens för att något har hänt, då kommer du att acceptera det och veta med dig att det här bara är en tillfällighet. Efter varje vinter så kommer det en vår också.
Änglakramar Carina <3 copyright 210827