Alla levande varelser har grundläggande behov som måste tillfredsställas för att vi ens ska kunna överleva. När det gäller människan så har vi på lägsta nivån enligt Maslows behovstrappa, de rent fysiologiska behoven av mat, vatten, värme osv. Sedan kommer trygghetsbehov och kärlek vart efter. Efter det fortsätter det uppåt med respekt och självförverkligande. Dock har man i studier på apungar sett att om de inte får kärlek och omvårdnad, så dör apungarna trots att de får de grundläggande fysiologiska behoven tillgodosedda. Kärlek är alltså viktigt.
Vi har i dagens samhälle i regel möjlighet att kunna tillfredsställa våra fysiska behov men vi har svårare att kunna känna både trygghet, kärlek och självrespekt. Många gånger söker vi tillfredsställelsen av de behoven genom andra människor eller genom det materiella. Vi glömmer bort att vi faktiskt kan älska oss själva, värdesätta oss som den värdefulla människan vi faktiskt är och skapa vår egen inre trygghet. Många gånger anpassar vi bort stora delar av oss själva för att ge näring åt våra behov och därmed uppnå en slags tillfredsställelse. För tillfället ger det ett lugn som stillar vår oro, men i längden håller det inte.
Då börjar vi istället söka på nya ställen för att försöka lösa problemen. Vi börjar skapa behov som vi inte behöver. Impulsivt handlande ses som en lösning på vårt inre mörker och ger tillfälliga kickar. Ibland sker detta helt omedvetet eftersom vi inte känner alla delar av oss själva. Vi behöver helt plötsligt den där bilen, det där fina huset, tjäna mer pengar, skaffa oss allt det senaste, resa runt till olika platser osv. Prestationsångesten stiger för att vi kämpar med att vara den där lyckliga människan utåt sett, trots gapande inre hålrum.
Vi har då skapat ett behov av saker eller människor för att fylla hålen inom oss. Att hjälpa andra kan vara ett sätt att få tillfredsställelse på att vi duger. Då är vi i alla fall bra på nåt och då känner vi oss behövda. Men när vi gör sådant av anledningen att fylla ett tomrum/behov inom oss, då görs det av fel anledning och blir patologiskt. All hjälp börjar alltid med oss själva. När vi har läkt oss och blivit medvetna om vårt eget mörker och dess hålrum, så kan vi sedan både hjälpa andra och skaffa sådant vi verkligen vill ha och behöver, men av rätt anledning. Då är det inte längre något plåster på såren eller en tröst.
För att kunna tillfredsställa de psykologiska behoven hos oss, så behöver vi först titta på vad vi har i vårt liv. Vad tycker du om? Vad ger dig energi på ett autentiskt sätt? Vad mår du sämre av? Var kan du behöva göra för förändringar? Var behöver du sätta gränser? När säger du ja fast du menar nej? Hur tar du hand om dig själv?
Du behöver se vem du verkligen är och gå till botten med det som är smärtsamt. När du möter dig själv, så ökar din självkärlek. Du kan omfamna dig som den fina människa du är. Du börjar se att du har ett eget värde och du inser att du behöver respekt för den du är och samtidigt börjar du respektera dig själv. När du blir ett med dig själv och läker, så kommer även tryggheten. Du behöver inte längre andra för att vara trygg. Du behöver inte heller prylar för att vara värdefull. Din prestationsångest lägger sig. Du börjar stå i din kraft och din energifrekvens stiger. Energin kommer till dig och sätter fart på din själsliga utveckling. Du växer så det knakar och du lär känna dig själv på ett nytt sätt. Dina psykologiska behov får näring från dig själv och den du är. Nu ligger möjligheternas väg framför dina fötter.
Änglakramar Carina copyright 19-03-22